Min kärlek till dig
var som en lång tråd ibland.
Utsatt och sårbar.
Och nära att brista ett flertal gånger.
Så var det när du gav dig av.

Men jag blev stark igen.
Och det började hända saker;
Tråden drog ihop sin sköra, slingrande kropp,
och lade sig till ro i mitt solar plexus,
likt en garnnysta.
I stoleken av mitt hjärta lade den sig där, min garnnysta.

Och sen du kom till mig igen, på din springare,
förföljd av korpar kom du till mig med ditt svärd draget.
och jag gav dig min garnnysta i tillit,
värna om den.
Visa din barmhärtighet,
visa ditt ädla mod;
värna om nystan,
den är min kärlek till dig.
värna om nystan,

värna om nystan.











(musik: Beethoven - violin concerto: Larghetto)