men nu då?
när sjukhusfönsterna blivit utbombade
barnen dödade
vattnet är slut

när vi drunknar i blod, amputationer, död
marknaden full av lik
men ingen mat

hur gick det här till
en arm slängd över en parkbänk
ett ben borta vid korsningen
en kropp så radioaktiv

hur hamnade vi här
hur kunde landet utan folk göra motstånd när folket utan land kom
vem byggde moskéerna
skördade oliverna från träden
planterade så längesen

hus slåss väl inte
folktomma gator skjuter väl inga raketer
det här var redan en bosättning
innan ni kom

vart nu
när de som tagit landet och satt folket i fängelse
cirkulerar med bombplanen ovanför
ska jag gå till grannen, i cellen bredvid
vänta på avrättningen
ska jag skjuta raketerna
mot Goliat
eller vänta på min tur

fosforbomber över Gaza inatt

vad ska vi göra nu
när tryckvågorna sliter oss i bitar
när freden är ett fängelse och
kriget samma sak

vem ska vi ställa till svar
för folkmordet,
så välregisserat i vår tv
att vi tror att de leker krig
lite sådär på skoj
med likadana vapen
och man kan bli glad när de kommer närmre segern;
oskadliggörandet av terroristerna med raketer mot flottan, flygvapnet, pansardivisionerna
i en helt annan division
utrensningen,
av terroristerna gömda under borden med barnen i famnen
av terroristerna med slangbellor mot pansarvagnar
av terroristerna som inte vågar ut till lekplatserna idag,
mamma säger att det vita i luften bränner in till skelettet

men nu då
vart flyr man från ett flyktingläger
när de tagit landet, och muren är så hög framför bostadskvarteren
och granaterna in i FN-skolorna,
planen på fortsatt lidande
är så framgångsrik

vem ska jag gratulera
till högen av kroppar utanför sjukhuset
till den effektiva krigsföringen mot människorna
till träffsäkerheten i bomberna
vilka resultat!

FN,
tack,
för koordinaterna till skolorna, tydligt utmärkta
kan inte vara lätt att enas om ett uttalande
när man är mållös
inte alls som bomberna
hårda, varma, beslutsamma
på väg
hit nu