För bara några år sedan
trodde jag att alla män var du
skrämmande onda andar
alla lika hemska precis som du
som endast lämnade svidande rivmärken på min bara rygg

Samma akter som aldrig tycktes ta slut
spelandes om och om igen
Samma takter som aldrig byttes ut
du var aldrig min vän

Du var det stinkande ruttna som spred mörker över mina dagar
Du var det blekaste bleka en varm sommardag
Du var den äckliga mörka fläcken på mitt kuddöverdrag

Så glad att jag är kvitt dig nu
för jag vill aldrig mer se dig igen
jag vill aldrig bli så rutten som du
nu när jag äntligen kan börja leva igen.