Om du skulle få
Mig att falla så
Här mycket kunde du
Inte bara förvarna mig
Lite innan?
Så att jag kunde
Njuta av utsikten av
Att redan vara så
Mycket längre ner
Än vad alla andra
Var.






(Aj,aj,aj,aj,aj,aj,
Aj,aj,aj,aj,aj,aj,
Aj,aj,aj,aj,aj,aj,
Aj,aj,aj,aj,aj,aj,
Aj,aj,aj,aj,aj,aj,
Aj,aj,aj,aj,aj,aj,
Aj,aj,aj,aj,aj,aj,
Aj,aj,aj,aj,aj,aj,
Aj,aj,aj,aj,aj,aj,
Aj,aj,aj,aj,aj,aj,
Aj,aj,aj,aj,aj,aj,
Aj,aj,aj,aj,aj,aj,
Aj,aj,aj,aj,aj,aj,
Aj,aj,aj,aj,aj,aj,
Aj,aj,aj,aj,aj,aj,
Aj,aj,aj,aj,aj,aj,
Aj,aj,aj,aj,aj,aj.)






Det gör för ont
För att jag ska
Kunna ljuga
Och påstå att
Allt är så fint fint
Med mig,
Ni skulle ju ändå
Se mina svullna
Kinder efter alla
Gråt anfall minnena
Utav dig framkallar.