Grattis. Du har gjort något som jag aldrig trodde någon kunde göra!
Jag trodde aldrig att jag kunde avsky någon på det sättet, någonsin.
Jag trodde aldrig att jag skulle kunna bli så här illamående bara av att höra dig prata, eller höra ditt namn!
Aldrig tidigare har någon kunna fått mig att må så här dåligt som du gör, lika medvetet som omedvetet.
Aldrig tidigare har någon gjort mig så här fly förbannad, någonsin.
Aldrig någonsin har jag försökt hålla tillbaka mina känslor som jag gör nu.
Jag är som en tickande bomb, och det är du som står och leker med en tändsticka i närhetn av stubinen.
Jag vet inte hur länge till jag orkar med det här.
Jag håller redan på att spricka och små glödheta stenar väller upp ifrån vulkanöppningen som håller på att brista.
Du ger mig inget val, jag måste.
Men det som stör mig mest av allt? Vet du vad det är?
Jag kan inte ge upp. Det är omöjligt. Jag kan inte bara säga: Dra åt helvete och lämna mig i fred!
Det finns inte! Nej, jag är fast i denna onda cirkel av känslor.
Av alla goda råd jag gett till andra, även dig, så verkar inget av det funka på mig. Ironin, kungen och drottningen i mitt liv.
Så denna text är till dig, "jag vill inte, jag vill inte, jag vill inte, jag vill inte" - nej, inte jag heller!
Så grattis, min vän, du har gjort det omöjliga!