Januari,

fyra år.


Kärlek blir en sjukdom

jag ej kan bli fri.


Min hud så

hård.

Vet inte längre vad som är på riktigt.



Går samma väg som då,

fast det är annorlunda nu.


Känner du?


Innuti är jag, sedan skal.


Värmen som en gång var, finns inte längre kvar.


Du är där jag en gång för så många år var,

varje dag.


Inte mycket ändras, det är lite som det en gång var.


Men det enda jag känner är isen under våra tår.