i eftermiddags
när jag åkte tunnelbana
fastnade en läkerol
i halsen

panik
på
riktigt

skräcken dundrade

och samtidigt gick tankarna
i 110

det här var den viktigaste tanken:

om jag nånsin får bort läkerolen
från halsen kommer jag att vara förevigt tacksam
och aldrig mer oroa mig för mina vanliga onödiga
nojor


jag fick ner läkerolen


sen tog det väl en kvart