De gör så ont just nu.
Är de du som försöker komma ut ?
Eller är det du som kämpar för att stanna kvar ?
Jag hatar när det bränner.
Jag hatar när det är så här.
Det finns ingen logik.
Så varför måste jag känna det här ?
Önskar att jag hade något konkret att sakna.
Men jag sörjer bara att jag inte fick chansen.
Chansen att få vara med dig.
Jag förstår ingenting av det där.
Vad är kärlek egentligen, när allt jag
någonsin fått uppleva är när den gör ont.
Någonstans inut i mig så viskar en liten röst.
Att jag bara borde acceptera att du alltid
kommer att finnas i mitt hjärta och i min hjärna.
Men du kommer aldrig vet att du finns där.
Om jag inte säger det till dig.
Men när kommer du någonsin vilja höra det ?
När kommer du någonsin kunna höra det utan
att bli helt förskräckt ?

Det verkar inte finnas någon logik i det här livet what so ever.
Så varför skulle det finnas när det gäller dig ?