knaster under skon
en främmande rök från strupen
allt bara flyter på
en ny slags förvirring

konstigt egentligen
hur allt bara fortsätter
att det liksom aldrig finns
något stopp
eller slut

bara en avgrund som är djupare
än universum

tänk om jag är en planet
som ingen bara orka lagt märke till än

hur roligt vore inte det
att hoppa in i någons vintergata
och kasta stjärnor på fönstret

och sedan bara

inte existera

knäppa ett kort på avstånd
rita dit en mustasch och låtsas
som ingenting

om man ändå vore luft
då kunde man vara nära
alla som vanligtvis är på
alldeles för långt avstånd