Undrar om och om igen, vad jag gör här.


Flytet har blivit till vattenfall.

Det är alldeles för brant.


Stirrar på solnedgången,

men missar den helt.


Du kommer emot mig

men du passerar.



Lovar mig själv saker

men det håller inte.


Blodet pulserar i trasigt hjärterum,

förgiftas och ruttnar.


Blir till svartaste bläck,

som sedan forsar ur min penna.