Jag balanserar mellan ytan och i luften kräver jag koncentration att inte falla ner. Där nere ser dom läskigt på som små figurer med svettiga armhålor.
Denna dagen har klara färger i pastell när ljuset blottar sina strålar på min dyrbara hud,jag greppar taget om drömmar på taket som visar sin charm men allt här uppe får sin romans att verka blyg. Jag trappar upp min syn längre in på kvällen när solen möter sin närmsta vän horisonten och hälsa godnatt för stunden. Mor packade ner sin filt till mig för att jag skulle kunna hålla värmen om bena, sakta lutade jag min svala kropp bakåt på den lätt grusade fasaden med händerna bakom huvudet och mindes tillbaka som den försvunna pojken ingen letade efter.
Jag trodde länge att hjälpen fanns här uppe, men långt där inne finns hjärtats sånger som spelar upp låtar om mitt inre . Ibland kväver jag tystheten upp mot skyn, ibland tror jag bara att längtan rymmer.

Jag fortsätter att balansera med barnasinnet och öppnar upp mina armar
för denna världen kanske en dag känner igen mig , igen.