Nu river andetagen jag tar i min kropp

Marorna är många

Smärtans ansikte är smärta åter smärta

Ett andetag en kramp varje gång

Blir jag lika rädd

Min kropp och själ hamnar i ett krampande och kontrollerande tillstånd

Förnuftet säger att du har vart med om det här många gånger

Men rädslan och själva ångesten griper mig och håller min andning på avstånd för mellan krampen och den fullbordade ångestattacken är det en milisekund

Det är bara jag som vet var gränsen går

Min vänstra rygghalva krampar just nu från ländrygg till bröstben och alla revben

Så har det vart nu i över 1 dygn några gråtattacker har kommit men känner att det är så mycket kvar

Jag vågar inte andas in mig själv och min egen rädsla är jag feg eller är jag bara människa ?

Att det skulle göra såhär ont trodde jag aldrig

Kom an då gråt och smärta ilska och sorg vill jag så modigt säga åt mig själv mina frusna känslor ligger där i min kropp långt långt inne i mig

Jag har försökt att andas men smärtan krampen är där den vill inte släppa sina gifttänder i mig

Har jag rent av glöm vem jag är för inatt tappade jag bort nycklarna till mitt hus i drömmen jag hade

Jag fick en uppsättning nya knippen av nycklar i min hand dom var gamla rostiga utanför huset var det en grässlätt när jag öppnade dörren kom min katt neo rusande ut i full fart han sprang bort från mig skräcken att bli övergiven att jag aldrig skulle få se han igen var outhärdlig

Jag sprang över grässlätten jag ropade hans namn gång på gång det tycktes ta evigheter innan han kom tillbaka men han kom verkligen tillbaka till mig och jag blev inte

Övergiven