En blick från dina sagolika ögon,
Gör så att blodet i mina vener
Slutar att rinna och så att mitt hjärta slutar slå.
Och ett ord som talas från din mun
Får hela världen att stå still och allting
Du gör får mig att rodna.

Och ditt sätt att prata förtrollar mig
Och plötsligt finns inte en individ
Runt omkring mig och ditt namn är det
Enda som bokstaveras inuti mitt huvud.
Trots att jag föll ytterligare 150 meter idag,
Så är det ingenting som kan oroa mig,
När du finns i mitt synhåll.

Men kanske är det jag som ska blunda,
Hålla för öronen, banka huvudet så
Hårt i väggen att mitt minne försvinner
Bara för att jag är farligt beroende av dig,
Och jag vet uppriktigt sagt att jag
Aldrig kommer kunna lämna dig medvetet.






















´-;Kanske är det
Dags för mig
Att lämna drömmen
Om att du
Inte är den
Som alltid
Krossar mitt,
hjärta?;-`