Sol som på beställning, kanoners salut, dess krut och röken bidrar till effekten. Lagom vind och flaggor vajar, ramar in scenen. Man förväntar sig nästan diskreta toner från althorn som för att bekräfta; detta är något amerikansk som vi nu bevittnar.

Och sedan talet.

Perfektion.

Cicero himself hade varit stolt över retoriken
Intellectio väl analyserat och bearbetat in i minsta detalj vilket för inventio som svar på redan ställda outtalade frågor. Dispositio följer från den ödmjuka inledningen till den starka huvuddelen och för fram mot den poängfyllda avslutningen. Elocutio är klanderfri, memoria i perfektion och actio såväl som pronunciatio finslipade in i minsta detalj. Emendatio i väl avvägd tidsaspekt gör att lyssnarna ej tröttats ut och även om de är väl medvetna om att det är över - smått längtar efter mer.

Tack, herr President

Talets stilbilder, dess språkdräkt och utförande är ett skolboksexempel - och världen hurrar.

Själv sitter jag och rycks med hängivet, trots att jag har fullt upp med att räkna passningar och mål. 3 klangerna åtföljs av bildspråk och antiteser, allt inbakat i ”vi-form”, just för formens skull. Förfäder dras fram i ljuset, dammas av och fram kommer vädjande som för tankar på forna presidentkandidaters anföranden.
Återigen – bara althornen saknas.

Som svar på min bön sänds ”Independence day” på en annan kanal och här mättas althornsabstinensen desto mer. Amerika mot aliens. Amerika för världen. Amerika FÖR världen – från mörker till ljuset, mot ondskan – för de goda.

Med althornen fortfarande klingande i öronen tar jag åter in fler ord från U.S.A:s och därmed världens nya frälsare. Och här har den ödmjuka inledningen stegrats upp. U.S.A ska tillbaka till rötterna och upp tas gamla slag mot forna fiender och samtidigt utlovas att U.S.A – världens ledare nummer ett – åter ska ta ledningen över världen – och föra denna genom "vår" mörka era – in i en ny tid…a new age.

Jag vet inte varför vältaliga intelligenta män på maktfullkomna positioner med ideella ambitioner har en tendens att skrämma skiten ur mig. Oftast mer än idioterna som endast tar positionen för att kunna spela golf på världens bekostnad.

Kanske det är just det att skillnaden mellan en god agitator och en demagog endast beror på vad han eller hon för närvarande har i sinnet.

Nåja, inte ska väl jag vara skeptisk och speciellt inte inför denna perfekta installation. Talet som en dikt i sig själv, dikten efteråt som en påminnelse om nya tider och bönen som lyfter upp den där lilla pricken – väl placerat – över i:et.

Så tack, herr President. Tack för ditt fina tal.

Nu väntar jag med en blandning av förtjusning, förväntan och en liten, liten smula oro på att du ska göra vad ni på ert språk kallar…


put your action, where your mouth is.