Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

elva någonting

Det händer nästan alltid samtidigt när det regnar på mitt fönster att mina tvekande vokaler blir till en fundersam stillhet , oundvikligt över en hög med tvätt övar jag på hur jag ska förklara allt för dig.Molnen dras isär och öppnar sina tjocka täcken av mörkhet , och när jag vänder ryggen till, faller jag smidigt över sängen av olusthet att behöva möta mina rädslor som skrämmer iväg skuggorna brevid mig.
Mor donar utanför dörren ,stöter till tröskeln med dammsugaren, och ett irriterande ljud uppstår . Jag vrider huvudet mot fönstret för att se om elementets värme stiger mot fönstrets kyla , ibland hjälper det inte att använda sig av två överkast , ibland undrar jag hur pappa bara kunde måla ena väggen röd.
Min dörr är alltid stängd ,iallafall låst, men mammas skrik hörs alltid utanför ändå , det är nog för att hennes tveksamhet styrs av hennes självsäkerhet,eller för att jag inte pallar försvara mig varje gång, jag vet liksom hur hon kan bli när hon tappar kontroll. Dagen efter är allt ett tröttsamt tungt helvete , då kan det vara skönt att man bara är elva år och kan springa till skolan, inte för att jag måste, utanför att slippa sitta på mitt rum och hör allt jag gör fel .




Prosa (Novell) av daniele
Läst 282 gånger
Publicerad 2009-01-22 15:46



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

daniele
daniele