Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Till Insikt

Låt det regna
Låt det snöa
Låt solen skina
Blända mina röda ögon

Det gör mig intet längre
För jag har mist allt
men fått det åter
Så stark man kan vara
fast man gråter

Jag kan nu säga
i efterhand
Jag hade inte velat
vara utan den
enorma smärta
För den ger mig en
sån enorm förståelse
Den ger mig styrka
att fortsätta vidare.

I min lärdom
blir jag vis
Ja nog är livet
på detta vis
Ont, smärtsamt
och belevat
Fast det är
på detta sätt
jag levat

Så nu säger jag
dig, dig och dig
Jag ger dig en hand
om du inte är som mig
Lite styrka på din väg
Även om det gör ont
att säga
farväl




Fri vers av Andrum
Läst 369 gånger och applåderad av 8 personer
Publicerad 2009-01-23 16:39



Bookmark and Share


  Fånga dagen
en helt underbar dikt fylld med naken smärta och återfått hopp jättefint skriven
mvh Anna-Karin
2009-08-27

  Howlit
Du skriver en sanning som jag också förstår. Vilka hade vi väl varit utan de olika erfarenheter vi samlat på oss. Och det är oftast ur de mest smärtsamma som vi får våra största läxor... tyvärr. Så på något egendomligt vis borde man faktiskt vara tacksam...

Kram
/Mija
2009-03-03
  > Nästa text
< Föregående

Andrum
Andrum