Uruselt trögt
en dag har gått
fordom vore dagen en minnesvärd dag
nu
bara trött

slutet nalkas för glas av kristall
inget mer i flaskan
den står omutligt tom
öde

Hunden, min hund
kom in i min hud
bara du och jag kvar
stillhet
berusning
ett rus

din blöta nos
min våta ros
det låter inget bra
det låter promiskuöst
men är mirakulöst
ingenting.

ruset har sin begränsning
medan sorgen är gränslös
medan svensson sover
medan jag dör
en smula mer
av längtans tröstlösa tristess

inte en droppe kvar
bara bedövande torka
och ihåligt jox
i hjärnan
stumhet
den högsta dumhet
jag vet.