När katter söker vänner snokar de i snåren
sniffar mjuka saker såsom blomblad
kan tänkas känna sträva tungor mot sin mjuka päls
leker, tumlar, river
men går oftast hem igen.

När katter en gång har varit ute
slagit byte, lekt med det och släpat hem
vill de inte äta mat från burk
och inte heller gå på låda.

När katter gjort alla dessa saker
är pingelbollar inte längre nöje
och protesten stavas klor mot stol.

Man kanske undrar varför.
Man suckar, ojjar sig och sprutar lite mera vatten som man har i flaska.
Man tror att detta lär dem.
Man har ingen aning.

Katter finner vägar. Att spärra in är att glömma bort.
Ett fönster är ventil och vän. In med svala fläktar, ut till ljumma sommarnatten!
(Där finns daggen under lilla tassen.
Där kuttrar tusen och miljarder som smeker örat bättre än alla symfoniorkestrar.
Där pilar svalor, alldeles för kvicka men förnämliga att se på.
Där glider grässtrån genom gommen och dess smak är enbart fri.
Där finns en särskild mjuk som också luktar katt...)