Ser ni flickan, med smutsigt hår,
Kan ni se att hon ensam går?
Bara fötter, mot stigens snår,
Försöker fly, från djupa sår.

Inga kläder, hon är naken,
För att kunna springa vaken.
Kylan biter, det är haken,
Men att fly, är huvudsaken.

Hon vill springa, tills hon dör,
Bli skog och mossa, ett tillbehör.
Leva i stillhet, utan någon som stör,
Och ingen som bryr sig om vad hon gör.

Hon springer mest för sin egen skull,
Men försöker att vara ärofull.
Plötsligt känns stigen som oundkomlig bommull,
Hon försöker att fortsätta, men faller omkull.

Hon ligger kvar utan strul,
Ler, då hon inte längre är ett tredje hjul.
Hon ser upp mot himlen, solen är klargul,
Detta är Flickan Ni Kallade Ful.