Tro mig jag skriver väldigt mycket och det får mig att må bra.... jag har kämpa genom livet och jag är inte deprimerad eller så, jag har en tendes till de och har vart väldigt nergången en lång tid, efter hjälp från skola, kurator och psykolog mår jag idag bra och jag vet att min uppväxt gjort mig till den jag är. Jag ångrar ingenting och försöker aldrig skylla på hur jag haft det, jag dömmer inte heller dom som har det svårt.... jag kan dock känna att det går till överdrift när man sitter och trycker ner människor för vad dom gör... många människor ute i världen vet inte bättre än vad dom gör... jag tror också att dom som trycker ner fortfarande har en del att ta i tu med eller saknas känslan för förståelse!? jag vet inte, det är sorgligt i mina ögon när jag vet att "dom" själv har gått igenom saker som ingen människa skulle behöva gå igenom, vi får heller inte glömma att alla har olika förutsättningar här i livet och jag är säker på att när varje människa får sina insikter så tar dom sig upp och vidare med eller utan hjälp. Alla har vi en stryka inom oss jag vet men den kanske inte är lika klar och öppenbar ännu... jag tror på meningen med livet... att jag är den jag ska vara efter mina beslut och val... jag gör mina val genom mitt liv, jag kanske inte valde många saker som hände mig i min barndom men jag kan välja hur jag vill hantera och se på dom idag, jag kan trycka ner mig själv, låta mig slås ner totat kanske till och med bli destruktiv för att jag inte förstår bättre, kanske vill jag bara ha den uppmärksamheten jag kanske inte alltid fått...eller jag kanske utvecklar mig, vänder det till någonting posetivt, bygger upp och samlar alla pusselbitar till att må bra och känna mig tillfreds med livet.... vad vet vi egentligen? Vad vet du om mig? Vad vet vi om varandra? Hur kan vi lära och hur mycket är vi villiga att offra? inte offra så utan kanske dela med oss utav...

Hur kan vi finnas där för varandra och vad har du gjort just idag som kan bringa glädje i någon annans liv utan att du tar alla krafter från dej själv....? Det är tänkvärt när vi sitter där och upprepar "jag kan inte förstå", försöker du ens eller kanske vill du inte ta åt dej, du kanske har mycket med dej själv... varför är du då med i diskutionen så pass mycket att du trycker ner andra människor, mår du bra av det? Det jag försöker säga är att jag älskar mina ständiga utmaningar i livet att utveckla mig själv och få hjälpa andra runt omkring mig, jag vill finnas där... jag vill förstå, jag vill lyssna... det hjälper mig på min stig genom livet.... Ibland är de en väg, motorväg eller till och med över vatten jag färdas men jag vill göra det med sann gläjde över att lära och utvecklas....få träffa nya människor och höra till deras historia! =)

Tack till alla som finns omkring Josse, hoppas jag inte blir allt för mkt i erat liv utan er tillåtelse :P.... jag som andra vet inte alltid när jag gör för mycket, du som känner dej själv måste sätta ner foten och visa vägen! Det är ditt liv du lever, du är huvudrolls innehavaren, du är producenten, ljudteknikern... allt du kan komma på...du skriver din historia, alla andra är självklart del aktiga i ditt liv, din man och barn är säkert producenter med dej. Ta vara på livet medans du kan och glädjs åt det du har.