Lite tagen bakom befolkningen visar jag upp mitt hjältemod,
lite klarare utvecklar jag mina sköld och fäktar vildt omkring min mantels kraft.
Fläckar hade satt sina spår på min krage , den kalla vita färden som skulle bli våran
blev ljusets tidigare arvtagare, nu vilar jag mot din famn.
På hösten faller löven som soldatens ammunition och förblöder pölar kring våra blekta ben,hoppet lever fritt trots all sanning stiger upp genom jord.Nu torkar någons mor bort sina skitiga tårar,vi tillkallade änglar denna kväll,i ondskan läser jag om begravningar och flaggor på halv färd, men jag ser inte helheten som kärleken i dina ögon när jag vidrör din kind för att ta farväl