|
|
handbok för överlevnad
depressionens fem fingrar
I.
det är en märklig dimma
du hamnat i
de gamla sanningarna
går upp igen:
"du kan bli något, det är inte försent"
de gamla gudarna
ger sig till känna:
bladen som skiftar färg, himlen som spyr regn
blodet som kommer och går
under marken, mellan tandrader, blygdläppar
II.
röker en joint
en svag
fem armhävningar
kollar mobiltelefonen
går till hökarängen, köper nikotin & socker
hemma igen
teven pratar med sig själv
röker en joint
en stark
tar två imovan
dricker en monster ripper
nynnar planlöst
gör fem armhävningar, svimmar nästan
kryper ner i sängen
tittar på tavlan
sjunger högt för mig själv
går ut igen (mörkret har kommit)
går in igen
känner mig paranoid
står vid
persiennerna
öppna
slutna
öppna
slutna
himlen är svart
röker en joint
ganska svag
mår lite illa
äter
fyller mig själv
försöker masturbera, misslyckas
tömma mig själv
byter kanal
en film
som inte handlar om något
går på toaletten
kräks inte (men nästan)
pratar med rolig röst
härmar någon som gör något
på teven
gråter litegrann
III.
penna och papper
blyerts över vitt ark
du skriver hur det känns
det vita arket förstår inte
du trycker hårdare med spetsen
arket spricker
och du hör dig själv:
som under havsytan
långt
långt borta
från dig själv
IV.
den tjocka
trögflytande
floden
väntar
under ditt
tunna vita skinn
gud ge mig
piller
cigarettpapper
rakblad
nycklar
V.
jag lyssnar
till hår
som växer;
jag håller tidens hand
leder den
genom kroppens förfall
Fri vers
av
Robert W
Läst 2463 gånger
och
applåderad av 67 personer
Utvald text
Publicerad 2009-06-11 20:50
|
|
|
J. Herward
Woopsi. Den här hade jag totalt missat! Men genom outgrundliga vägar, hittar jag den, här och, ja... Den stämmer så väl, men även så från ett (femiperspektiv). Det är så, snuskigt nära och så troget på samma gång. Människan är ful, pervers men samtidigt som en serenad. Det blir någonting vackert om än tragiskt i det här. Där jag landar, lugnt och ljudlöst, ingen effekt på ytan, ingen som ser när jag kommer eller när jag går. Som om ingenting. Ingenting.
Som ett manus. Stjärna på den, så som det ska vara. Du är grym!
2013-06-28
|
|
|
|
hets
herregud vad bra du är verkligen!
2012-06-22
|
|
|
|
Vinnie
Helt fantastisk.
2010-05-21
|
|
|
|
Philosophum
Det där träffade. Jag känner igen mig i så mycket.
Det var mycket bra skrivet.
Tack!
2009-08-29
|
|
|
|
deb8
Du lyckas verkligen förmedla händelselöshetens misär. Inte undra på att det uppstår depressioner. Det är destruktivt och desperat och det finns något så mänskligt i förfallet du ägnar diktjaget. Får hålla med Jacob om att effekten med jointen förstärks genom upprepningen och jag mår illa med dig där på toaletten och kroppen som vägrar gå ner i varv och skänka ro.
Dina texter är allrtid genuina och nakna och ärliga i sitt uttryck. Villl läsa mer och följa denna persons resa in i sig själv för det är nånstans där han inte är tolkar jag det som...
2009-06-16
|
|
|
|
Frederick
herrejävlagud. jag bokmärker denna, tack
2009-06-16
|
|
|
|
Daemon
Jag saknar dig, Robert - mon frère!
2009-06-15
|
|
|
|
hari lee
Fantastisk stor dikt.
Bland de bästa jag läst här.
2009-06-15
|
|
|
|
resilient
otroligt bra. Särskilt del fyra och fem som äter sig in i mitt medvetande och får mig att tänka "aldrig mer, snälla..."
bokmärker texten.
2009-06-14
|
|
|
|
Freckled
Du lyckades verkligen. rått och rakt igenom, som det skall vara.
2009-06-14
|
|
|
|
Johannes
Fantastiskt. Del 2 är favorit, men helheten är slående på alla sätt och vis.
2009-06-12
|
|
|
|
Anna Frölander
Tycker mycket om det här.
Tempot och rytmen, som förstärker tillståndet.
Enkelt, okonstlat. Rakt på.
Tack.
2009-06-12
|
|
|
|
Ms Lovecraft
Jag önskar att jag hade skrivit den själv.
2009-06-12
|
|
|
|
ej medlem längre
så bra så jag ryser. speciellt sista delen är så vacker. som en sorts försoning med döden. och det är så häftigt att du kan beskriva tomhet och frustration så innehållsrikt liksom. när jag försöker så blir det bara platt. svårt att skriva så starkt om ett så dött känsloläge. men du lyckas verkligen. depressioner är så himla absurda, komiska och logiska på samma gång. som en sorts trotsig dödsvägran som övergår i dödslängtan. känner det så starkt när jag läser den här dikten.
berör starkt. och blir ledsen över ensamheten. vill ta ut diktjaget på en promenad eller något. kom att tänka på ett citat av Sarah Kane: "jag är så nere över det faktum att jag ska dö att jag vill ta livet av mig". det är på något sätt kärnan i depressionen, för vissa iaf. tycker att det framgår så bra i slutet. apati och rakbladslängtan om vartannat.
nu blev det mycket babbel utöver diktkritik, men sjukt bra skrivet hursomhelst!
2009-06-12
|
|
|
|
Furious Stylez
skulle kunna häva ur mig klyschor å skit, jag låter bli men påstår ändå att denna fullpoängare kan vara din fullpoängare. när jag ändå är i farten bokmärker jag.
2009-06-11
|
|
|
|
Jazz-75
Finns det något värre...ja. Otroligt bra uttryckt. Tack.
2009-06-11
|
|
|
|
Al Lanzon
Bra och berörande skrivet!
2009-06-11
|
|
|
|
Nina Ahlzén
detta helvetestillstånd..så väl du beskriver ledan, ångesten, hur du sett igenom..been there done that..Tonen och i den absoluta svärtan.
"penna och papper
blyerts över vitt ark
du skriver hur det känns
det vita arket förstår inte
du trycker hårdare med spetsen
arket spricker
och du hör dig själv:
som under havsytan
långt
långt borta
från dig själv". Ylar rätt in i märgen, tack.
2009-06-11
|
|
|
Nästa text
Föregående
Robert W
|
