(refr) För du är gris
på alla vis.
Och du ska smaka bra
om någon da`
då är det jul
då blir det kul
men ej för dig
men mig.

(vers 1) Jag tror att
du grymtar
för snart du skymtar
djävulens dödsblick.
Tjo!
Och baken din
den ska bli min.
Jag har min yxa
uti min byxa.
Den blir snart blodig
föe du är frodig.
Vi tar adjö.
Snart ska du dö.

(refr) För du är gris ... etc

(vers 2) Så länge
vi hart var´t vänner
men nu jag känner
ingenting för dig.
Tjo!
Utom din bak,
det är en annan sak.
När vi har trätat
då ska jag äta´t,
då ska jag skära´t
och förtära´t,
för din bak
är en annan sak.

(refr) För du är gris ... etc

(slutstick) Jag ser mitt ur är sju.
Du måste slaktas nu.
Swisch! Ouääh!

- - - - - - - -

Kort förklaring till de två slutorden:  båda är onomatopoeteiska - det enda"poetiska" i texten i så fall - det första från yxan, det andra från grisen.

Melodin var "Stora Tuna" - i Stora tu tu tu, i Stora tu tu tu - en dänga då, i alla fall där.

Jag minns att jag spelade in den på band och Jerka - en killkompis till min andra syster Renée - spelade upp den på nåt tråkigt party och garvade som en häst, sägs det.

Varför jag skrev den på en cykel, minns jag inte. Dom säger annars att jag brukade sitta på dass och skriva när jag var liten. Nu när jag är stor, brukar jag bara läsa där. Nåja, inte bara. Men dass var inte bara toa förr. Det var mycket mer, fanns flera hål, ett plejs för samspråk helt enkelt. Läste en gång en förunderlig dikt om ett dass, undrar om den var av Sandro Key Åberg. 

Men nu ska jag ta en tårtbit till. Fyller år i dag - lite fler än 10, dock. Kände för att fira med att lägga ut nån slags icketext. Typ om jag aldrig skriver nån diktcykel så har jag iaf skrivit en cykeldikt. Om än med påver tioårshand. Och mycket av det påvra kan dunsta bort om det hela sjungs, och kan bli rätt ballt.

Om min ordiska, nordiska, mordiska tioåring vetat det, vad han skulle ha njutit!