Finns det något som sliter sönder mer

än att höra sitt barns skrik på hjälp

under ytan av aggressivitet och nonchalans

men att vara oförmögen att nå fram

och att vrålet riktas mot dig för att krossa

krossa den som står närmast

den som älskar

den som alltid stannar

Finns det något som bryter ner mer

än att veta att man inte räcker till

att inte bli sedd

att inte bli uppskattad

att bli hatad och kränkt

och att min egen kärlek drunknar i den ångestladdade skriken

från oss båda

Hur ska jag nå dig,

Hur ska jag nå mig sjäv?

Hur ska jag finna kraften att orka

i tider när allt går mig emot?

Jag gör allt jag kan

Varför kan hon inte någon enda gång se

att en mors kärlek

är evig?