Vägens ände finns inte. bara val och ytterligheter. tänk så långt jag gått barfota med jord mellan tår. jag har sprungit och släpat, hunnit och räknat snedsteg, strosat och hängt med brutenhet. jag har smugit och försvunnit vilse i brokigt inre. jag har trampat den med blödande fot och fångat bollar i motljus. ingen vunnen medaljong mer än felstavade diplom. jag har dragit men mest stannat kvar i uppenbar förgörelse men vunnit hjärtan och varit ärlig i relation trots smärta. en fästning till följd, färdig för en färgrik död åt det gamla som lätt kvarstår och vill stanna. med fötter är jag kvar i det vi kallar rötter. och med dessa tår plockar jag världens godaste jordnötter