Jag hör väl till dem som tror att allt har en mening i det stora hela
kanske jag inte förstår varför i detta livet
men kanske nästa, eller nästa igen
bara man tar vara på prövningarna
bearbetar
lär sig
försöker inse
Men ibland undrar jag
om jag ändå kan tillåta mig hoppa över ett steg
får ju ändå gå igenom skiten igen
om det nu är så, får jag iallafall en liten paus
förväntar mig inte att någon ska förstå
spelar ingen roll
Börjar få en överhängande känsla av att inget spelar någon roll
speciellt inte jag
Allt går bara vidare
förr eller senare
som om man aldrig funnits
en blek skugga i en dunkel korridor
som försvinner i dagsljuset
Fast för några få gör man skillnad
Det är de få
som allt hänger på
som livet kretsar kring
när ens egen vilja tynar bort
tar deras vilja vid
Man måste ta sig vidare
det finns inga genvägar ut...
förbannat...förbannat...förbannat...