|
|
i dimmans delning den sista svalans vinge fälld
mängden nätter. så många former talade. du står vid fönstret. väntar otåligt. det har regnat. i veckor. stannar kvar inom dig. osminkad rörlighet. vågor grymma vågor. trävita kors den sista svalans vinge fälld. du står vid fönstret. minns. tätt. intill. mängden nätter. faller. omkring dig i droppar
vittnen. lösen. till vattnets avbild. det var inte här. inte där. men hit. du hörde hemma. orden färdas. virvlar. faller. de dansade soldaterna vid fronten. lyfter. bär din kropp över skyttegravarna. tätt. tättintill. det var inte här du hörde hemma. hår som fladdrar. framför stam. framför hav. du står vid fönstret. ett hav
ur jorden steg regnet
ur döden stod livet
ur kroppen steg dansen
du står vid fönstret
i dimmans delning
en vag antydan
ett leende
och vind
den sista
svalans
flykt
copyright © Ari Eskelinen 2009
Fri vers
av
arie
Läst 1886 gånger
och
applåderad av 49 personer
Utvald text
Publicerad 2009-01-31 00:08
|
|
|
/Isabel
Regntungt grådimmigt landskap. Leriga skyttegravar. Kors.
Häri upplevs ett då och ett nu..eller snart.
Regn gråt nätter. Som faller i droppar. Sorg.
Och att hitta hem i det. Att acceptera.
"ur döden stod livet
ur kroppen steg dansen"
blir liksom avgörande. Ett slut. Och en vändpunkt.
Fragmentariska bilder ger en drömskt vacker text!
2010-04-16
|
|
|
|
Johan Bergstjärna
Vet inte om jag kan FÖRSTÅ denna dikt, men jag läser med öppna sinnen och låter bilderna landa i det undermedvetna, ungefär som man betraktar en målning, det känns bra inombords, ska läsa
igen...
2010-04-12
|
|
|
|
Nanna X
mycket vacker, katolsk? den skulle kunna heta Agnus Dei, eller något liknande.
2010-02-26
|
|
|
|
ej medlem längre
Wow!, Arie!
Vilken oändligt vacker dikt du här framför! Jag blir faktiskt nästan mållös! Så roligt att du har blivit aktiv här ute igen!
2010-02-03
|
|
|
|
Berit Robin Lagerholm
Denna dikt fyller andrum.
Oerhört vacker.
Många vackra passager här att vila ögonen i.
2010-01-15
|
|
|
|
Yrre
Förtrollande läsning!
2009-11-04
|
|
|
|
Pah
hade jag inte hört denna högt innan.. så hade jag missat den. nu läser jag hela talet innan. ser soldaterna. eller framförallt vinden ur soldaternas svingande. eller mer hukande. och spåren i mammas mamma. och sorgen i det karga. och en tyst tyst vädjan om tystnad stigen ur den kalla stiltjen. den som rymmer sån värme. den värmen visdar sig kanske i hårt arbete och försörjning. eller bara i den vemodiga midnatssolens ödmjuka sken. ja. jag älskar den här. och denna sprängde den sista dammen i mig. älven får rumla vidare. föra med sig det den för med sig. kan inte göra annat än att fälla en tår när jag läser. kanske för att jag knyter personligt. kanske för att det är för jävla bra, rent ut sagt. förmodligen är den det bästa av två världar. tack för läsning.
2009-07-12
|
|
|
|
Eva Jevutsjenko
Det du bygger upp, så löst flytande men ändå så fast. Sedan att det faller ut som en trappa man går uppför. Jag tycker så mycket om denna.
2009-06-06
|
|
|
|
orange haze
"ur kroppen steg dansen"
wow, vilken formulering.
2009-05-19
|
|
|
|
Tobias Nilzon
Fullständigt briljant!! Bara titeln i sig tar andan ur mig.. Denna kommer läsas om, och om igen. Tack!
2009-04-24
|
|
|
|
Maria Zena Viklund
"i dimmans delning den sista svalans vinge fäld" kan känna min egen färd här...den sista svalans flykt
"ur jorden steg regnet
ur döden stod livet
ur kroppen steg dansen"
hur du sätter ord på min egen sanning och jag färdas likt svalan fram i din otroligt vackra skapelse här! applåd o bokmärke!
2009-02-08
|
|
|
|
Inkarasilas
Den här sitter på den vita väggen ovanför en ranglig hylla med kablar sådana röda blå och gula ihoptrasslade saker, lite burkar och shit som är nödvändigt för att få hjärtan att slå och ibland när jag inte vet var jag ska lägga blicken för jag bli så förbannat trött i huvudet här på mitt jävla arbete så landar jag i din dikt och känner lugnet svepa sina vingar över mitt ansikte. Det är en gåva du har, att stryka det upprörda havet. För jävla fantastiskt. Bara läser om och om igen
2009-02-04
|
|
|
|
Sladjana Zubcevic
"ur jorden steg regnet
ur döden stod livet
ur kroppen steg dansen
du står vid fönstret
i dimmans delning
en vag antydan
ett leende
och vind
den sista
svalans
flykt "
Underbart skrivet!
2009-02-02
|
|
|
|
Mr Lindemann
Första stycket blir rumpugget då meningarna där är avsiktligt nedkortade. Det ger en suggerande kraft
Vilket i förhållandet till det andra stycket som är vacker och finstämt,
ger dikten en spänning som varje dikt behöver för att ha något att ge den som läser
Bra komponerat
2009-02-02
|
|
|
|
Eva Langrath
Du fångar med orden livets sorg över allt som inte blev som vi ville, ord som skildra liv som går sin egen väg, som vi inte kan styra. Vackert, sorgset smärtam och mitt i allt försonlighet.
Eva
2009-01-31
|
|
|
|
Fredrik P.
efter läsning
av dikten och
nedanstående
gedigna ord
om den, vill
jag bara markera
min stora beundran
för poetens konst.
bokmärke!
2009-01-31
|
|
|
|
Melona
en dikt med stor sorg och smärta, där läsaren grips rakt in i känslan av en evighet (iallafall gör jag det!) där nätter och dagar är samma, ett eko av kriget, blodet och de man förlorat...
jag tänker på min farmor,
och gråter, jag tänker på alla som förlorar
i krig, för hur kan det finnas vinnare i tragedier, nej, det gör det aldrig.
"ur jorden steg regnet
ur döden stod livet
ur kroppen steg dansen
du står vid fönstret
i dimmans delning
en vag antydan
ett leende
och vind
den sista
svalans
flykt"
finstämt applåderar jag
och smyger tyst ut...
(tack)
2009-01-31
|
|
|
|
Ulf Lagerholm
en fantastiskt vacker slinga har du penslat fram arie, när jag läser den högt slås jag av att bl.a interpunktionen i det första stycket äger en viktig funktion, dessa punkter, som vore de sekunder, små tidsmarkörer som tickar, milt puffar skeendet framåt genom raderna
det är en blodstext, jag uppfattar det i dess minsta delar, orden faller som ett stilla regn, eller som kärleksfullt lövsågade puzzelbitar, en efter en singlar de genom det laddade tomrummet, vidrörs, positioneras av dina fingrar, dockas till sist in i den form, det befintliga tomrum, som ligger där och väntar i mitt inre
tack arie
2009-01-31
|
|
|
Nästa text
Föregående
arie
|
