Jag får en känsla i kroppen varje kväll.
Den säger "låt mej komma härifrån
för ett tag".
På morronen efter frukost går jag
ut på gatan och ner till bussen.
När jag sitter på bussen så börjar
frustrationen att ge med sig.
Frustrationen som gör mej
förlamad och förvirrad att skapa
mitt liv till något vettigt som jag
kan acceptera.
Jag åker i vägens riktning och
stiger av efter en timme.
Går en prommenad och drar in
frisk luft.
Känner frihet under vingarna
och vill inte tillbaka.
Jag vill leva livet ,inte betrakta det
på håll.