Så'nt där tingeltangel, sa alltid pappa...
Man kunde på håll höra karusellen
Man kunde på håll höra karusellen
Dess musik fyllde den tunna kvällsluften
Tillräckligt nära kunde man höra barnens skratt
Mammor och pappor vinkade och ropade
Karusellskötaren drog i sina spakar och
tryckte på sina olikfärgade knappar
Biljetter såldes på löpande band
medan köerna och trängseln växte
Vid ena sidan stod en liten ensam pojke
och glodde med stora runda ögon
Längtan och sorg kändes i hans hjärta
glänste i hans kinder när han såg de andra barnen
Ovanför hade solen gått ned och månen lyste svagt
En liten oansenlig stjärna såg den lille
och förstod och kände hans längtan
Hon sände sitt stjärnstoff ned mot pojken
I en magisk kraft lystes karusellen upp
och pojken satt på den finaste och största hästen
Han red över ängar, genom skogar,
över berg och han var stolt och avundsvärd
Man kunde på håll höra karusellen
Dess musik fyllde den tunna kvällsluften
Tillräckligt nära kunde man höra barnens skratt
Vid ena sidan stod en liten ensam pojke
Miragen2008