runt mig är det tyst
mörkret faller sakta över min kropp
jag blir kall
känslorna drar som kalla kårar över min nakna rygg
och jag blir stel
stelare än det träd som stått på marken i all den tid vi kan minnas
det är också tyst
men jag kan skildra dess konturer i mitt snabbaste ögonkast
det är svart
nu är trädet borta
så är också jag
sörg ej