Jag bar en saknad på dina förseglade läppar,i glansen av lipsyl möttes våra tungor,i morgondiset,hårdhet,beroendet av ögon skylda utav sanningen ifrån igår,dödskallen var verklighet,i mitt hjärta hånlog döden dagligen i en rosa mantel,en kanin hoppade mellan våra drömmar,satte blodiga avtryck i snön som aldrig smälte,vårens poesi var min,berusad gryning,lakritsnarkotika sprider värme i min själ inatt,före dvalan var du min princessa,

hur kunde du älska ett lik?jag frågade detsamma...