Vi lekte med drakar, pojken och jag, bland klipporna i höstlandskapsvinden.
Vi drog i snöret, sprang omkring.
Pekade på draken i skyn.
Det var spännande att hålla den uppe på höjd.
”Kolla! Se så liten den é!”
Och pojken var lycklig
pojken var glad.
”Pappa! Så roligt vi har!”

Men jag tänkte
att när riktiga Drakar far
då vill inte jag vara sedd.
Med sådana drakar leker man farligt.
För dom är jag rädd.
Fast till pojken säger jag inget om det.
Vi fortsätter leka vår draklek i fred.
Ännu någon tid skall gossen skonas.
Ensam bär jag
vår förträngslan.