Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

panic in the begin´in . panic in the end.

allt är inte alltid
vad det synes vara
jag fann mig själv sittandes på en vit stol
ag fann mig själv sittandes på en gul stol
jag fann mig själv sittandes på en svart

panic in the begin´in
panic in the end
allt är inte alltid
vad det synes vara
pissoaren jag pissar i
behöver inte nödvändigtvis
vara en pissoar, ej heller ett hav

vänder min rygg mot havet
betraktar mig i en spegel
blundar, kliver baklänges
i detta hav
komplexiteten i rörelser
ett hav
ljuden
av ett varande
ett lämnande
form och
former

vid ett nära
förestående hav
vitt ständigt vitt
svart ständigt svart

allt är bra
som slutar bra

copyright Ari Eskelinen 2009 




Fri vers av arie
Läst 560 gånger och applåderad av 21 personer
Publicerad 2009-02-05 14:11



Bookmark and Share

    J. Herward
in the beginning of all things there was the big bang...

in the end of all things is the big what?

vad vet vi mäniskor?

jag gillar dina punkter, för det blir ju nästan som en lista av allad e saker vi tar för givet. att försöka tänka sig bortom sin existens.
det är nog väldigt svårt. men du lyckades
2009-09-16

  Maria Zena Viklund
nej allt är inte alltid vad det synes vara ord som jag ständigt får lägga på minnet, och allt är bra som slutar bra...tänk om man visste vad som slutar bra tänker jag...men din dikt är bra det vet jag!
2009-02-08

  Per Teofilusson
som inte slutar med död, tänker jag. Tycker mkt om stolarna i början, tonen som slås an av en slags öppen vila, som jaget besöker utifrån. det råder ett slags sömngångaraktighet här, ett fummel, en promenad bland gipskatter o hav o pissoarer. Jaget vrider sig bland tingen lika mycket som tingen runt honom. Det finns en acceptansens förbund mellan jaget och det andra, som gör att jag inte får ångest av avståndet, av det ultrarapidiska drömlika. Det är vitt vitt vitt det här. Men det engelska funkar inte, det får mig bara att undra över om det är mest koketteri i det, eller vad. men ju mer jag tuggar det, så why not?
2009-02-07

    Trast
Mm... pissoarens poesi...
Allt är inte alltid vad vi tror att det är.
Ibland kan man se det, ibland förstå det, kanske.
Ibland både och. Ibland knappt någotdera...
2009-02-06

  Inkarasilas
Balkongen röktes upp. Det är ingen fara, för under luften vi andas där sitter det en jazzmusiker i molntrikå och får tiden att vara i synkop. Ari's got a purple hat!

Shazam!
2009-02-05

  Carola Zettergren
Jo, du kan verkligen beskriva det på ett konstnärligt och underfundigt filosoferande vis, ursnyggt!!!!:)
2009-02-05

  Nina Ahlzén
var är balkongen. kanske pissar man i en spegel var dag, ååå jag älskar detta uppånerperpektivet-det Absurda i Livet som sådant...älskar ditt "döda hav", "svarta hav"-what about Det stora blå+ kanske är det ett pyttelitet grått ibland...vi vet inget! haha nu satte du igång mig, tack.
2009-02-05

  Lena Krantz VIP
Vilken balkong? *fniss*

Nåja dikten klarar sig fint utan balkong förvisso.

Det här är verkligen filosofiskt om varandet, finnandet, avslutandet och allt därimellan. Att kliva i ett hav baklänges känns lite spännande för det borde även i praktisk gärning bringa lite oordning i huvudet. Och så kan man pissa i ett hav men förmodligen inte så gärna bada i en pissoar..hi hi

Det mesta och de flesta är oftast inte vad de synes vara från början...att känna in tar sin tid och både hav och människor kan byta färg.

Jag finner ett lugn i den här dikten som jag gillar skarpt.
2009-02-05

  arie
ja inka

glömde ju berätta att balkongen brann också upp
fast den var av cement
så där grekiskt vacker grå i natten

ja den brann upp

hela balkongen till grunden

det trodde man inte
hela jävla grekiskan ö var förundrad
och betraktade det som en brinnande buske

i alla fall för halvtimma eller så och sedan brydde de sig inte mer
var och en gick hem till sitt för att sova

du är ju en jävel på undertexter/ tack
2009-02-05

  Inkarasilas
Överlag hörru så fan spinner jag som en motor över vad fan du än skriver. Men när det är så här så WHOOO I'M TRIPPING! Det är ju då en komplimang asså. Allt är ju inte va det ser ut att vara. Fan heller ur händerna kan det växa det mesta. De mest underliga färger och hav som i en pissoar och ner i det och det blir en karusell och himlen är grön. Jag ska nog inte skriva kommentarer idag i alla fall. De tål inte granskas. Men det gör din dikt. Skönt som en feting på balkngen som brann upp. Whooo sa jag.
2009-02-05
  > Nästa text
< Föregående

arie
arie