I

Ynglingen och nöden,
de gick hand i hand med döden
som färdesmän,
gick hemåt sen,
och sköt sig själv munnen,
gav sig själv nedtummen...



II

Dimman låg så djup,
och utanför låg det ett stup,
där så många föll,
då marken den ej höll,
och de ramla' med huv'et före,
sen fick korparna mycke' o' göra...