Saryantudra satt högt på sitt berg,
blickade ut, blickade långt,
då himlen blev röd och tog färg,
dagen var slut, han gnola' en sång.

"Ingen kung skall mig tvinga till något,
varken skatter, varken bot,
och högt i höjden skall sjungas herrens lovord,
Saryantudra är fri, Saryantudra har ro!"