Jag tänker
Skjuta den
Din gråa tiger


Människan är olyckligt snuskig. Ibland går den småtjocka, upphöjda förbi, han som ler för att han förfogar över en del i systemet, han som snörper på munnen och letar med blicken efter volym, han som kastar bollar trots sin löjeväckande, ringa längd.

Din tiger är så tunn. Tänk att den drack upp dig och bar dig i tre, kanske fyra dagar, innan den slickade sig ren.

Ni
Ljudet når aldrig mina fantasier men jag kan bygga flera bilder.

Du
Jag tittar på ett minne samtidigt som jag försöker klura ut alla de nya orden. Det finns ingen ärrvävnad i min hjärna.

Din process
Du styr upp en egenkarta och ett nätbygge av hemlig revansch. Om man vet, som du, då ska man vända upp två köttflikar och hitta en stämning. Det är för lätt att banka lite på sitt egna mjukläder. Men jag bankar.

Jag
Nu smärtar alla mina avdelningar, ingenstans finns hela sanningen. Spöktankarna rusar fritt och fort. Jag måste öppna dörrarna innan jag ser mig själv i hettan. Stora entrén står öppen. Någon kan bara rulla in, ta ett strykjärn och ånga upp blåbär. Det bildas moln. Blåa moln som aldrig kan bli flickiga i adelögat. Du kan sitta där i småtrosor med ditt manskön i kläm.

Dina
En tiger hör hemma hos alla dina. Det bubblar av proper avstängdhet i ett sällskap där framgången är ett kalasmoln. Ibland kan jag se dig snabbfångad i en ruta. Alla rutor gör att jag kan se på dig utifrån, igår bodde det en häst på ditt skjortbröst. Det är sport som gäller.

Åtgärder
Jag småpimplar lite på chocken. Du ger mig inte händelsestumpar och du snackar inte teknik. Det jag får höra av dig, om dig, är kort.

Sorgen bygger bilder
Drevet säger:
Hej, det finns plats här inne (Pekar)
Du säger:
Ok, jag stannar

Tigern, den får inte bo kvar i min garderob längre. Den svettar sig stor, når min näsa, klöser sig in på mina avdelningar.
Jag säger:
Ut härifrån, här brukade jag vandra ostört innan. Ut!

Jag vill plötsligt fylla upp ordningen. Bära en korg med vettiga handlingar. Då slår faktumet in stora bläcket, sanningsteckningar når mig alltid i lunchlokalen. Tusen friska ögon ser mig och alla småtjocka pilska ögon, äter liv och letar efter kroppsvägar. Yrsel. Åh, när jag yrar till finns bara skulden som vi bär. Skulden jag bär.

Mitt
När vardagen slocknat och alla karaktärer lämnat mark finns ett rum som är mitt. Ett egoförvållat hem. Det är tomt.

När det är tomt finns bara minnen
och den grå som gör sig hemma

Jag
Trycker av
PANG