Ibland tänker jag att det är något lurt med allt det här som säger att man ska tänka på sig själv och vara sig själv och låta bli att bry sig om vad andra säger och tänker.

Då, när jag tänker så tycker jag det är så självklart att jag behöver veta att det finns människor att tänka på, såna som jag bryr mig om, och som kan påverka mig med sina ord och tankar.
Och så tänker jag, att jag aldrig kan vara någon annan än mig själv, det är omöjligt. Rent fysiskt omöjligt och lika omöjligt psykiskt.
Även om jag skulle kunna lura mig att jag är någon annan så är det i praktiken helt uteslutet.

Så jag har lagt av att fundera över vem jag är. Jag är helt enkelt det jag är med allt jag har med mig av vad jag varit med om.

När jag tänker såhär känner jag att jag är rik som ett troll för jag har människor jag bryr mig om, såna som bryr sig om att säga till mig vad de tänker och känner så att jag kan vara tillsammans med dem på ett bra sätt. Och såklart säger jag vad jag känner och tänker så de kan vara tillsammans med mig på ett bra sätt.
Om jag skulle sluta bry mig om vad de säger eller tänker skulle det vara väldigt svårt att umgås och att vara ärlig.

Därför känns det lite lurt det här pratet om att sluta tänka på vad andra säger.
Fast kanske betyder det något annat än det jag förstår. Min bakgrund liknar nog inte de flesta andras. Så kanske har jag missat hela innehållet - det är bara det att jag bryr mig om vad andra tänker och säger - så jag skulle gärna vilja veta.... för att vi ska kunna umgås på ett bra sätt.