Snötäckta isflarn i motljus
långt bortom synrandens fång
skeppskatten somnar i isbrus
drömmer i ombonat prång

Skutan som fastnat mot isen
lossar sin vinande last
midvinter krasar i brisen
skrattar i flyende hast

Synen i fjärran är mäktig
skimrar i frostbiten sol
hemma är grannkattan dräktig
sover i nedsutten stol

Horan som stannat i ljuset
ser bortom rand, inom vägg
tänker att minnet är fruset
doften av blommande hägg

Fötter som skarburet vandrar
vänder där isen blir flack
synranden smeker och lindrar
gatflickan ropar sitt tack

Snötäckta isflarn i månsken
synligt i minnet av natt
gråsvart mot handen och len
utsträckt som livet - en katt