Jag noterar de fladdrande blickar från osäkra själar som hastar fram över gator, krogar och torg

Hur de söker sin bekräftelse till avsaknad egen identitet och hör skriken till panik att vara som idealen någon byggt upp som ingen ändå kan uppnå

Dom förändras för att fylla själlösa plånböcker och borde komma från sig själv istället för vems ideal skall vi leva efter om inte vårat eget

Möts av osäkerhet och flykt från sina jag där människor byggt sina slott som raserats eller bygger på luft och rädslan av att se sig själv som ett mirakel där vi alla är små bitar i ett gigantsikt pussel men levande så vi kan forma oss att passa in men samtidigt göra sig fri att prova andra mönster

Jag vill inte bygga luftslott utan broar som tar oss till varandra och söker handen att hålla i min som ett hjärta mot mitt för att känna pulsen så jag kan finnas på det sättet den slår och kunna leva och ge trygghet trots min vilda natur

Vill ge dig en blomma men istället för att knipsa av den och ta död på den genom ett ögonblicks uppvaktning vill jag ta din hand och leda dig till ängen där vi kan se dom levande till alla dess färger och smaker där upplevelsen består av vackra minnen

Kom, ta min hand så går vi och ser på de vackraste ängar till glädjens sånger där vi både ser och skapar våra egna motiv där liv