Utanför ditt fönster,
varje natt
går ätstörningståget

målat med guldfärg
iklätt glittrigt omslagspapper
pimpat med plastdiamanter

allt för att du ska vilja hoppa på
(eller inte misstänka
vad som lurar inuti vagnarna)

från början märker du det inte ens
du är så van

du kanske till och med
fnyser
och rynkar på näsan
skrattar åt dumheterna
som allt fler och fler går på


Vad händer den dagen
fejkstenarna blänker som aldrig förr
och du hör ljuv musik från tågets lok?

Vad händer när du börjar
förakta det du har
för ett (vad du tror) glamourösare liv
inuti en smal kupé?

Jag önskar
att jag aldrig hade hoppat på.

Jag önskar att någon hade dragit mig bort
från perrongen i samma sekund
som drömmarna tände sina stjärnor i min blick.

Jag önskar att jag genom denna text
fick någon att riva sin biljett
till en tur till helvetet.