Svettdropparna rinner och jag
Brinner utav oron som har omringat
Min värld och jag gömmer mig under
Täcket med hela verkligheten utanför
Mitt rum , men jag är för rädd för att
Gå ut dit igen , för att möta döden .

Mina patetiska små ord har fastnat
I luften och jag kvävs utav att dem är
Så jävla patetiska och löjliga och sanna .
Snälla gud . . . Hjälp mig ?
Om min värld inte går under idag utav,
Att jag är så utmattad så kommer den
Att gå under imorgon utav att jag
Är så otroligt omänskligt rädd för att
Leva , men för modig för att dö.

( Och jag vet att
Det är sant att
Jag kommer att
Dö ut innan dagarna
Har blivit ljusa . )