Dammet virvlar förvirrat runt i det lilla ljusstråket som tvingat in sig själv i vrån.
Det är som om ljuset flyr. Som om det flyr in här bort från kärva tider eller abrupta avsked.

Här är det kallt. Och stelt.
Det är kallt, stelt och vasst.
Möjligtvis även fuktigt.
Så som jag tänkte mig att en fiktiv och filmatiserad fängelsecell skulle kännas.
Minus fiktivt galler, fiktivt droppande från taket och resten av det fiktiva.
Men här är jag i en fiktiv vrå. Och den är kall, stel och vass.