Tusen förberedda leenden. Kroppar som flyter i strömmar. Jag vill bara köpa nya linser. Inte glögga med en klämkäck kvinna.

Kommer jag att få se en liten natträv? Jag öppnar bildörren fast det ångar ur hålet. Lagrad vattendata ligger orörlig framför min färdkapsel. Jag andas ut den röda som biter sig fast i taket. Utanför smeker isen bilens gummigrunder. Friktionsdäck sviker abrupt.

Suddigt. Det vita blir till eld.

Datumspinn.
Livet hostar piller som innehåller allt. Näringsrör hittar kött. Ljuset vilar i dina naglar.

Suddigt. Det vita ömmar seendet.

Vita väggar. Bakteriefria människor. Jag slår ner blicken för jag hittar alltid dina fingrar på täcket. Vi finns när jag är sjuk, sjuk, sjuk – du stannar inte när smärtan stängt dörren.

Hejdå. Jag riktar en borrmaskin mot dig.

Du plockar fram minneskapitel från förr. Mina ögon skyndar till ett obundet hårstrå. Du tvingar in henne framför mina ögon. Det är rutor om oss. Just det där fotot hade jag lämnat mitt barnansikte i. Hur kan Du vara här igen? Den hyn, de dragen, det livet slickade 90-talet i sig. Spring flicka. Bogsera mig.

Om sommaren kan jag inte röra gräset med fötterna, även fast ni lyfter ner mig från vagnen och tar av mig skorna. Min hy känner inte gröna mjuknålar.

Ni andas in sommaren och svänger i luften. I skuggan springer en eftermyra, röd, vacker, den stryper alla röster när den rusar så kvickt. Varför kröp du in under mina 90-talstrosor? Jag litade på din kropp för den var fylld med röd sötma. Kryp in nu igen, stinga mig med ditt gift, mina nerver känner inte dig.

Springer du?
Du kan bo kvar där i all evighet.