På en bädd av rosor ligger jag här,
känner taggar som sticker igenom mig.
Drömmer om känslan att vara kär,
att bara leva och vara med dig.

Med tankar om barndomen som försvann,
så sticker det hål i min hud igen.
Och det vi förlorade var mer än vi vann,
när vi tänkte att, det där, det tar vi sen.

Men sen blev igår, blev idag, blev NU,
och det gamla kom ikapp oss tillslut.
Allt var ju enklare innan man fyllt sju,
när det man inte ville ha bara åkte ut.

Nu är vi ikapp och vi kan inte fly,
när tidens våg sköljer över oss.
Fega som få skaffar vi oss gärna en ny,
istället för att stanna och fortsätta slåss.

Åldern är en älskare utan skydd emot smitta,
ett one night stand som för alltid består.
Den kommer för att stanna, för att kunna hitta,
det hemska vi försöker stoppa år efter år.

För vem vill egentligen bli gammal och vis,
och förlora allt det vi håller kärt.
Ska jag orkar ta mig igenom denna kris,
när alla säger åt mig att det verkligen är värt.

Berätta för mig...

@Jonas Månsson