... men det är faktiskt inte så länge sedan ...
finns inte längre
Lukten
jag kommer så väl ihåg lukten
som etsat sig fast i mitt minne
som stannade kvar i väggarna
årtionden efter
deras bortvaro
lukten av tobak och snus
fast dom nog inte rökte
det var smuts
och spisrök
lagård och nymjölkat
separatorn vevades för hand
otvättade kläder
vem tvättade åt dom
för det gjorde dom väl inte själva
däremot värmdes bastun regelbundet
första brodern satte fyr
badade sig färdig
andre brodern spanade i fönstret
tills det var hans tur
lukten av vått ylle
kaffesump
för kaffe det drack dom
på fat
med kaffeost
det kommer jag ihåg
han i gungstolen
sakta gungandes
mörk lugg
och blygt flin
som liten rädd flicka fick jag följa med
in i huset
i halvmörkret
det var så märkvärdigt
kökssoffan full med saker
ihopspikad
lagad med det som fanns
rostiga spikar
grenar från skogen
från början var det stilmöbler
det har jag sett nu när vi kommit åt att rensa i huset
huset som hade lämnats när mor fick ny familj
det var rent och ljust
användes vid bönemöten
och som affär
lämnades till halvvuxna söner
riktiga arbetskarlar
det var dom
slet med gården från barnsben
sysslorna strikt uppdelade
jag minns flugsurret
och att höet killades
när vi lekte bland hässjorna
myggen minns jag inte
men värmen
en hade älskat en flicka
den andre hade varit i skåne
och plockat betor
sen bodde dom i samma hus
i årtionden
utan kontakt med omvärlden
pratade inte ens med varandra