Hans ögon stirrade på mig

Och mina händer vittnade om kampen

Som just pågått

Jag darrade fortfarande

Adrenalinet forsade genom mig som störtvågor

Jag lutade mig mot stenen bakom och väntade

Väntade på att någon kanske ringt efter hjälp

Jag väntade,

Väntade

Sedan ställde jag mig upp

Och började att gå stapplande därifrån

Jag gick länge

Jag gick i mörkret

Jag bara väntade

I mörkret finns de

Vem skulle jag möta nästa gång?

Vem skulle ha turen?