Den väller över mig likt en våg av illamående

en kaskad av spyor.


Känslan av att sjunka i maggropen.


Känslan av ingenting.


Det får mig att tänka på döden.


Att den kanske inte alls är så långt bort.



Att den väntar på mig runt hörnet, eller vid nästa korsning.




Alla gånger jag inte har orkat med att leva, alla gånger jag har önskat

mig själv död.


Att ens tänka tanken nu, får mig yr.



Borde skämmas att ens tänka så, att ha tänkt så.


Har alla anledningar till att finta döden,



och rusa ut i livet.