Med ett mod, som har bevandrat denna jord
Med ett hat, utan allt onödigt tjat

Räknas jag då? Eller har jag förivrat min plats som jag vann? Men tvekandet står ändock fast, som ett djupt sår, icke villigt att läkas. Varför brinner jag så för en sak som förstör? Varför hatar jag det jag är? Förbrilt finner jag inte modet, medan jag hittar hatet runt varje krök. Sväljer det, i vetskap om vilket gift det är.

Brinn, kära själ. Slockna inte igen. Det du vann och det du förlorade väger ej upp för de fel som du utförde i mitt namn. Jag såg det, men tvingades tillbaka av en kraft så stor, så överväldigande att jag inte kunde göra något mer än att se på. Jag föll då och jag faller med varje val som går fel.

Jag bryter ihop, utan att kunna göra det rätta.

Går sönder