De milsvida fälten,
invaderade av buskar.

De fladdrande gardinerna
genom de trasiga fönsterhålen.

Alla fruktträden,
dignande av oplockade frukter.

Jag minns kyrkan utan ikoner.
Vissnade blommor i en glasburk.

Och lekparken. Inga lekande barn.
En kvarglömd spade i sandlådan.
Den var röd.

Jag minns hur det var nära Tjernobyl.
Ingen plats för människor.
Men varför stannade bussen?