I min märkliga värld

står människor på knä

nedtyngda av tegel och damm 

alla har slutat att vila 

vacklar runt som levande

skrapar sönder blödande knän

springer utan att röra sig

skriker så helt plötsligt

obegripliga obehagliga ord

utan att yttra ett ljud

Sådan är min värld

full av upp och nervända skrik

som likt en slaktkniv skär mig itu

från mitt kön till min hals